Fantastiskt men hemskt slut!

Premiären mot Västra Mälardalen kom att bli en otroligt underbart, underhållande innebandymatch, åtminstone sista delen. Den fick dock en sann Fröjeredssupporter att både jubla och gråta innan ljudet av 60 minuters spel ljöd i Sparbankshallen.

Det på förhand topptippade motståndet Västra Mälardalen skulle enligt expertisen åka till Tidaholm för att hämta tre poäng. Vårt nederlagstippade blåa gäng skulle inte klara av den här typen av motstånd, så lät det innan matchstart. Mitt hjärta och hjärna sa dock något helt annat, jag tror dessutom att varenda spelare kände precis likadant.

Vi börjar matchen bra, jobbar väldigt bra i egen zon och tvingar motståndet till dåliga avslut eller inga avslut alls. Framåt skapar vi även en del lägen genom ett rappt och energifyllt spel.
Det belönar sig dock inte i form av mål, vi får istället spela två stycken PP, tyvärr utan utdelning. 0-1 står det på tavlan efter första perioden, ett skott i täck från deras forward som fullföljer, snappar upp andra bollen och lyckas sätta dit bollen.

Andra perioden ser egentligen likadan ut, några röriga byten på raken av oss straffar sig och 0-2 kommer en bit in i perren. Slarv från oss en liten stund senare, 0-3, tungt.
Här kändes det inte riktigt rättvist men noggrannhet och effektivitet belönar sig, så är det bara.
En viktig detalj som får oss in i matchen är en räddning från Ellen vid ställning 0-3, frågan efteråt som alla i hallen ställde var tydlig, ”Hur lång kan Ellen bli egentligen”?
Adolf krigar tillslut in vårt första mål för säsongen, ett riktigt krigarmål, hon kastar sig fram och liggandes i luften slår hon in bollen i nät.
Kort efter är det match ordentligt igen, även på tavlan, 2-3, ”Flippen” får ett läge framför mål och är säkerheten själv när hon placerar in bollen bredvid deras målvakt.

Känslan in i tredje perioden är att vi har detta, vi är det laget med bäst energi.
3-3 kommer också relativt tidigt, i mitt tycke (möjligen aningen partisk) helt rättvist.
Deras lägen i vår zon är ganska kontrollerade av oss, det skapas inte direkt något ifrån något utav lagen efter vårt 3-3 mål.
Vi hamnar i rejäl uppförsbacke när vi olyckligt spelar fel vid mittplan och motståndarna är kliniska i sin omställning 3-4.

Slutet på matchen blir minst sagt dramatiskt, vi tar Time-out ca 13.30.
17.30 på klockan åker vi på en utvisning, tanken blir att jobba klart den första minuten för att sedan våga ragga lite boll och hoppas på lite tryck sista halvminuten.
19.30 fulltaliga, trodde vi, tyvärr ny utvisning och återigen boxplay. Samtidigt tar Västra Mälardalen Time-out. Vi sätter ihop en plan och bestämmer oss för att verkligen våga gå för en kvittering. Spelet går igång, vi lyckas med vår press och får fast deras spelare bakom deras förlängda mållinje. Ellen byts ut mot en extra utespelare, vi får tillslut tag i bollen, spelar till Clara som står mitt i slottet, PANG, krysset, 4-4 och vilt hemmajubel. Tiden 19.45.
I allt tumult får en av deras spelare en 2+10 utvisning, vilket innebar fyra mot fyra spel sista 15 sekunderna.
Tiden 19.57 får en bortaspelare plötsligt bollen framför vårt mål, sätter den bakom en helt chanslös Ellen.
Glädjen byts ut mot värstaste besvikelsen, en hemsk känsla infann sig och vi kliver av planen helt lottlösa.

Resultatmässigt en jobbig förlust men prestationsmässigt en riktigt bra insats. Jag är verkligen både imponerad och stolt över tjejernas prestation, det roliga har precis börjat….

Vi tackar alla i publiken för stödet och hoppas verkligen att vi ses igen.

Efter en grymt bra träningsvecka väntar nu dubbla matcher i Göteborg, Lindome och Lindås står för motståndet.