Då hade vi avverkat vår sista innebandymatch för den här säsongen, och detta gjorde vi nere i Växjö, och Fortknox Arena.
Vi tar väl och summerar cupen först.

Halva gänget inklusive föräldrar drog ner på Fredagen för att träffas och äta kvällsmat på hotellet.
Det blev lyckat, och det var många skratt, och vi löste diverse världsproblem under kvällen som gick.
Efter hotellfrukost drog vi oss så småningom bort mot arenan, och Svahn tog täten.
Men vid första arenan så hade vi glömt våra skridskor ( Vida Arena, Växjö Lakers ) och första final matchen i hockey SM skulle ju i vilket fall som helst spelas uppe i Skellefteå.
Skoog tog över täten och strax var vi framme vid Fortknox arena.
Vi väntade där in våra andra spelare som var utspridda då några utgick från Tidaholm och andra från Jönköping, där deras äldre bröder spelade Fairplay cup ( vinst för övrigt ).
Det blev lunch till att börja med för spelarna, och när den var svlad så begav vi oss ut på en liten vandring för att dom skulle få ner maten.
Kändes lite som man var på ett kosläpp, för det var ett gäng med enormt mycket hopp å spring i benen.
Fredrik och jag var delvis oroliga att vi skulle bli ett par spelare kort då det hoppades över sten å allt annat som råkade uppenbara sig på deras väg, men vi lyckades få med alla helskinnade tillbaka.

Då var det dags för ombyte innan det var dags för första matchen.
Väl inne på arenan uppmärksammade killarna att målen var betydligt mindre än dom vi normalt har i vårt seriespel, men vi gjorde vad vi kunde för att detta skulle glömmas bort, då vi ändå inte kunde göra dom större.

Första matchen skulle spelas mot Örlogstaden från Karlskrona.
Om dom var som på ett kosläpp under promenaden så var dom faktiskt inte i närheten av detta pigga hoppande å springande under första perioden.
Det var lite som det nästan vart hela säsongen, väldigt lite spring och istället väldigt mycket tittande under den första perioden.
Motståndarna gick ifrån till en 2-0 ledning innan vi började att vakna till, och börja etablera lite av den innebandy vi kan lira.
Efter att vi sent kvitterat så var det lite mot studs, och strax innan slutsignalen gör Örlogstaden 3-2.

Lite samling i omklädningsrummet och snabbgenomgång av matchen, där vi alla insåg vad vi ska göra bättre i nästa.

Barnarps IF stod för nästa motstånd, och vi gjorde vad vi kunde för att se till att vi skulle kunna generera den där energin som killarna verkligen visat upp det sista, å vips stod det 0-3 till Barnarp!
Ibland bara det ska vara motigt, skulle detta vara en sån dag!?
Killarna samlar ihop sig och gör ett starkt jobb för att jobba sig ikapp, men närmare än 2-3 kommer vi inte.

Lite kortare paus mellan denna och säsongens sista match, där hemmalaget Växjö Vipers skulle stå för motståndet.
Egentligen inte så mycket att säga nu heller, det såg ut lite som dom tidigare två, lite för lite spring i benen, och vi är tvåa på många bollar.
Så varför inte avsluta denna cup med ytterligare en 2-3 förlust.
Summerar vi cupen så är vi ledare helnöjda, vi gör det vi kan för att vinna våra matcher, och dom kämpar på enl bästa förmåga, och killarna är helt underbara att jobba med, och verkar trivas kanon tillsammans.
Små mål är inget vi är vana vid, dock inget killarna la någon större vikt vid, då det ändå inte är något vi kunde ändra.

Säsongen började annars lite knepigt för oss.
I dom tre första seriematcherna släpper vi in totalt 20st mål i egen kasse, ändå producerar vi 13st framåt, men är lite för mycket ”svängdörr” för att vi ledare skall vara nöjda.
Så efter den 3:e seriematchen, tar Jag och Fredrik ett ”tydligt” snack med killarna om hur vi vill dom ska agera på match.
Inte alls nödvändigt att vi skall vinna varenda match som vi spelar, men vi vill dom ska hjälpa varandra och verkligen ”göra jobbet”.
Detta innefattar framförallt att man jobbar stenhårt de byten man gör, och är man trött springer man och byter.
Detta är verkligen sådant som alla lärt sig fullt ut under säsongen, för nu det sista kommer dom utan att vi ledare skalla stå och ropa byte, för dom känner av när tröttheten infinner sig.

Efter tydlighets snacket kommer vi så väl ihåg att det var Falköping vi skulle möta, och att vi var oroliga att det skulle bli lite som det vart innan, alltså svängdörr.
Men det var ju just denna match som vändningen kom, och killarna gör en sån fruktansvärt underbar match så ord är överflödiga, det absolut bästa vi sett killarna göra.
Efter denna match tappar vi endast en enda poäng, och släpper in väldigt lite mål bakåt, vilket visar på att jobbet att bygga spelet bakifrån börjar att infinna sig.
Framåt har vi nästan som alltid producerat mål av alla de sorter, slag som dragskott och ett å annat krigarmål också.

Summerar vi säsongen så kan det inte bli annat än 5+ för lagets utveckling.
Som ledare har vi hand om ett gäng helt underbara killar som är villiga att lära sig nya saker, efter deras olika förmågor.
En del lär sig snabbare än andra, men alla, precis alla är villiga att lära sig nya saker.

Fredrik och Peter tackar härmed för den gångna säsongen och tackar för förtroendet att få låna era barn ibland.
Hur nästkommande säsong ser ut är i skrivandets stund inte helt klar, men vi hoppas vi ses allihopa till hösten.

Tack för ni tog er tid att fylla i enkäten också, detta underlättar för oss ledare att kunna också lära oss, samt bli bättre.